Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 269 —
Men desto roligare hade Gyllingkorn. Han fyllde i
två bägare och räckte dem åt flickorna.
Den lilla bleka blonda tänkte just föra sin till munnen
för att läska sig något i den varma vårdagen, då hon såg
sin olyckskamrat plötsligt rycka till, slå upp ögonen och
kasta pokalens hela innehåll i ansigtet på Gyllingkorn. Hon
blef så förskräckt, att hon tappade sin bägare och vinet
flöt ut i sanden:
—■ Ho... Ho .. . Ho I hördes ett bölande från Benrang-
lets bänk. Den ädle Gyllingkorn är sannerligen en nobel
riddare. Han gör som Cleopatra. Han riktigt duschar sig
i vin. Och det var icke första gången det hände, hviskade
han till kapten Lars och Stjernstråhle.
Gyllingkorn kastade en förbittrad blick på brunetten,
medan han aftorkade vinet från ansigtet och den icke allt
för rena spetskragen.
— Vänta dui Jag skall nog veta att tämja dig, mum-
lade han mellan tänderna.
— Hör du, Stjernstråhle, gack fram till Gyllingkorn
och gör en stor reverens för honom! Smickra honom, ju
gröfre dess bättre — han märker intet —■ så kanske han
glömmer flickorna1 Jag kunde sannerligen ha lust att ta
dem från honom.
Stjernstråhle gick fram till Gyllingkorn med hatten i
hand och bugade sig djupt.
Denne reste sig och besvarade synbarligen förnöjd
hans hälsniug. Han såg, att han hade en ung adelsman
framför sig och det smickrade hans fåfänga, att en sådan
sökte hans sällskap, då de flesta utom de värsta vindrin-
karne och flickjägarne drogo sig för honom på grund af
hans lögnaktiga och falska natur och oärliga handel. Ty
Gyllingkorn, fastän slottsherre och i eget tycke en ovanligt
nobel kavaljer, var litet smått procentare och hade åtskil-
liga ljusskygga förbindelser med Magdeburgs gnidigaste
krämare. Med dttta låtsades unga Stjernstråhle icke ha
hört talas om.
—- Adle herre och lysande riddare! började Stjern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
