Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 280 —
steg passerade norra bron öfver Elbe, mötte han ett följe
af högre kejserliga officerare, som sakta drog mot staden.
I spetsen red en lång, mager gammal man, som kom honom
att häpen stiga åt sidan.
— Hvad kan det varå för en fågelskrämma? Han
ser ju ut som en väldig papegoja, mumlade han, i det han
närmare betraktade honom.
Mannen, som tycktes vara en högre oflicer omkring 60
år, red nu förbi på en liten gråskymmel. Han såg onekli-
gen mycket underlig ut. Klädd i en ettergrön spansk tröja,
gröna ridbyxor och grön kappa med guldbroderier samt en
purpurröd strutsfjäder hängande från den svarta filthatten
ned åt ryggen företedde han en viss likhet med en oer-
hörd stor papegoja. De långa benen, instuckna i svarta
ryttarstöflar med silfversporrar, räckte långt nedanför den
lilla gråskymmelns buk nästan till marken. Mannen var
ovanligt lång och så mager, att han knappast tycktes bestå
af annat än ben och skinn. Den breda pannan och de in-
sjunkna kinderna, ofvan hvilka kindknotorna stucko ut
som stenkummel öfver en åker, voro ytterligt skrynkliga som
på en gammal kärring. Ögonen lågo djupa, och mellan
dem böjde sig en lång näsa.
Ju mera Hjelm betraktade den underlige mannen, dess
säkrare blef han i sin uppfattning, om hvem han kunde
vara. Efter de beskrifningar, han hört, var han öfverty-
gad om, att mannen i den gröna dräkten på den grå hästen
ej kunde vara någon annan än de kejserliges och ligans
öfverbefälhafvare, grefve Jean Tserclaes de Tilly.
Hjelm tyckte mannen såg bedröfvad ut. Han höll
oafbrutet sina blickar riktade mot den ödelagda staden,
hvilkens rykande ruiner efter hus och kyrkor, upprifna ga-
tor, fyllda af stelnadt blod, och den mängd af mördade,
vanställda män och kvinnor, som öfverallt lågo vräkta
huller om buller, i det klara solskenet företedde en förfär-
lig anblick.
Gång efter annan förde den grönklädde mannen sin
handskbeklädda hand till sina ögon, liksom om han bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
