Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 281 —
torkat en tår, allt under Hjelm hörde honom mumla la-
tinska böner och sånger.
»Dies iræ, dies illa
Fovet seclum in favilla . ..
lät det från den gamle fältmarskalkens läppar, medan han
bekymrad skakade sitt gråa hufvud.
Snart voro Tilly och. hans följe försvunna inom sta-
dens murar. Då vände sig Hjelm om och fortsatte sin
väg öfver bron ut på landsbygden.
Långsamt gick han framåt, likgiltigt hvart, blott vägen
bar någorlunda österut i riktning mot svenska hären.
Han hade ju icke brådt. Tids nog skulle han ha läm-
nat Magdeburg och den plats, där stoftet af hans flicka
hvilade obegrafdt, fastän han ej kunnat finna stället.
Stund efter annan vände han sig om och såg bort mot
den brända staden. Det var som om ett osynligt band
hållit honom kvar och dragit honom tillbaka. Öfverväldi-
gad af sorg och trötthet satte han sig ibland ned vid väg-
kanten och lutade hufvudet i händerna. Hans hjärna var
tom. Han kände sig slö. Han kunde icke tänka en tanke
längre. All den lysande framtid, som han förut gladt hop-
pats på, var honom nu platt likgiltig, och lifvet af intet
värde.
Men han kunde likväl ej förmå sig till att frivilligt
söka döden. Under de tre dagar, han ströfvat omkring
bland Magdeburgs ruiner, sökande sin flicka, lefvande eller
död, men gång på gång gäckad i sitt hopp, hade själf-
rnordet ofta vinkat honom. Och samma dag, då han gick
öfver bron och såg flodens lugna vatten flyta under sina
fötter, hade frestelsen gripit honom med dårande styrka.
En lång stund hade han stått lutad öfver räcket och stirrat
ned i djupet. Och hela tiden sjöng dämonen i hans öra:
Din lycka är död. Ditt lif i spillror. Hvarför skulle du
då lefva?
— Ja, jag vill dö, svarade han sig sjelf. Och han be-
slöt sig för att dö.
Men under hela den tid som sjelfmordstanken susat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
