Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans hjärna, var det, som om under denna en annan röst,
helt svag och otydlig, men likväl förnimbar, hade ljudit:
Du gör det icke. Du gör det icke. Du må besluta dig aldrig så
mycket att begå sjelfmord; du kommer likväl aldrig att göra det.
Och han kände på sig, att den rösten sade sannt.
Ty denna stämma, som ljöd så svag men likväl
trängande genom de andra, var det aldrig helt svunna hoppet,
att hans Gretchen ändå, trots allt, skulle ännu finnas i
lifvet.
Och fastän han icke kunde förstå, huru det skulle gått
till, eller hvar hon nu fanns, kunde han likväl icke släppa
den tanken. Och det var den, som gjort, att han, fastän
bruten och nedtyngd af sorg, ännu var vid lif och med
hufvudet lutadt i sina händer satt vid landsvägskanten och
grubblade och sörjde.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
