Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 284 —
— Säg mig då, hvad som bekymrar dig. Kanske jag
kan gifva dig någon tröst, yttrade munken och satte sig
ned vid Hjelms sida på vägkanten.
— Icke tror jag, att ni, min gode far, kan skänka mig
någon tröst — det kan ingen, om icke ett underverk sker
men jag vill ändock delgifva er orsaken till min sorg.
— För alla finnes tröst, och underverkens tid äro ej
förbi, yttrade munken allvarligt. — Men säg mig nu, min
son, hvad som kommer dig att önska döden! Har du kan-
ske förlorat en kär vän, en far eller bror i striden?
— Jag har förlorat min älskade, mumlade Hjelm. —
Ah, de uslingarnei bröt han ut, knöt händerna och sträckte
dem i riktning mot Magdeburg. Jag vånne, jag hade^dem
bundna här! Jag skulle pina deras syndiga kött. Jag skulle
trampa på dem som de vore krälande maskar. Jag skulle
bränna dem vid sakta eld och kasta deras aska för vinden.
Men hans uppflammande häftighet lade sig snart.
_ O, Gretchen, Gretchen! suckade han och böjde ned
hufvudet i sina händer.
Den gamle munken satt en stund tyst och betraktade
honom. Det låg en deltagande sorg och förlåtelse i hans
öga; men kring munnen ett smärtsamt, bittert drag, som om
han, trots den djupa sorgen, nästan afundades den unge
soldaten.
— Du har ändå haft någon att älska ... och hon äl-
skade väl också dig, mumlade han för sig själf.
Men högt yttrade han:
_ Banna icke, min sonl Jag vet icke på hvad sätt
eller under hvilka omständigheter du förlorat den, du hade
kär; men du skall ändock icke förbanna någon eller bära
hämd i ditt hjärta. De som syndat få sitt straff förutan
dig. Men hafver du redliga vandrat, kan du hoppas på
himlens barmhärtighet... Och föröfrigt, min unge vän,
jag förstår din sorg, ty jag har pröfvat mycket, och innan
jag blef munk och afsvor världen, har jag känt samma
smärta, som nu rasar i ditt bröst. . . tilläde munken med
lägre röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
