Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 285
Hjelm tycktes icke höra på honom utan satt fortfarande
med nedböjdt hufvud.
Då lade mnnken sin hand på hans axel och hviskade,
i det han sökte bryta hans förtviflan och ingifva honom en
stråle af hopp:
— Kanske ändå att hon lefver. Gud är god.
Hjelm såg upp. Hans anletsdrag förlorade sin dyster-
het och blefvo lifligarc. Ty den hoppets gnista, som på
djupet af hans mörka förtviflan flämtat i hans bröst, flam-
made upp och blef till en klar eld.
— Men, fortsatte munken, hvilkens ögon ännu lyste af
välviljans och deltagandets glöd, medan det bittra draget
kring munnen blifvit ännu skarpare, — du skall icke taga
förlusten af den du älskat så djupt. Kvinnornas kärlek är
likt vinden: man vet icke hvarifrån den kommer, ej heller
hvart den far. Ena stunden tillhör den dig, den andra
en annan. Du kan aldrig lita på den; ty den är likt rö,
som drifves för lidelsernas storm. Och det är icke alltid
lidelsernas storm som drifver den. Det är föröfrigt ytterst
sällan. Merendels är det rikedom på världsligt godt: ståt-
liga slott, fyllda pänningpåsar, granna dräkter och — icke
minst detta: ett ytligt och dem smickrande sättl Min unge
sorgsne vän! Tro mig! Så gammal jag är, har äfven jag en
gång varit ung —- ung och fylld af glädje öfver lifvet och
all jordens skönhet. Och då trodde jag på kvinnors kärlek...
... Men, min son, allt är fåfänglighet. .. som den vise
Salomos predikade — han som hade sexhundra hustrur, men
ändå icke fann en enda fullt värdig att slutas till sitt
bröst. . . fast han väl ändå tog dem — för sin godmodig-
hets skull.
... Tro mig, min unge väni Allt är fåfänglighet, hvad
som bland människor röres . . . Se, dessa kor, som beta på
ängen! Sannerligen, jag säger dig, i all sin djuriska ofull-
komlighet hafva de en lidelsefullare åtrå till sin afföda än
en moder efter sitt barn... Se dessa fåglar, som kvittrande
sitta och smekas på grenen där! Tror du, att en kvinna
skulle kunna visa en sådan uppriktig glädje och älskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
