Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 287 —
kåpa gaf intryck af att gömma på en sorg, mycket dju-
paie och större, än den som träffat honom själf.
—■ Det är icke så som du säger, min far, yttrade
Hjelm sakta. — Hvar skall en man luta sitt hufvud? Hvar
skall han finna lugn, tröst och ny kraft — om icke vid
den kvinnas bröst, som han älskar?
— Du dåre! mumlade munken. — Äger du icke
kraft inom dig själf; aldrig finner du den hos en kvinna.
— Hvad sade du, min far?
— Ingenting, svarade munken.
Solen höll på att gå ned, och det hade blifvit afton.
En afton i maj med dunkelblå himmel och några ensamma,
fjärran brinnande stjärnor. Där lyste aftonstjärnan, klar
med aldrig svikande glans.
Där glödde, strax ofvan kullarnes rand, molnens gyllen-
kantade purpur. Men alldeles där jordsferens yta tog vid,
svepte sig en guldstrimma, hvilkens glans var så stark, att
den borde kunnat förmå människorna rikta blicken dit upp
och glömma sina små tvister, sitt eländiga bråk och sin
löjeväckande ömklighet.
Munken, som vid Hjelms fråga höjde hufvudet, såg
aftonsolens skimmer.
— Ser du, min vän, yttrade han i det han pekade åt
väster, ofvan Magdeburg, ofvan jorden. — Ser du, hur
skönt det glänser! Där ligger salighetens land. . . Eller
drömlandet, som vi kalla det.
— Jag har inga drömmar. Jag vet icke hvad salighet
är. Jag har förlorat den jag håller kär, hviskade Hjelm.
— Så dröm då! återtog munken. — Du äger din flicka
aldrig så helt och rikt som i drömmen.
Hjelm vände sig förvånad mot den underlige munken.
— Ja, ser du, min unge vän, återtog denne. Hvad är
det du älskar? Ett fantom. Ett ideal, som du målat på
dina drömmars väf — och detta tror du skall motsvara
verkligheten! Du är en dåre, min son, likt alla unga män.
— Ni talar styggt, munk. Hvar har ni lärt er så tröst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
