Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 290 —
kännedom om mänskorna och lifvet, vill jag göra det, ytt-
rade munken.
— Sannolikt skall det uppenbara mången sanning ior
mig och lära mig förstå mycket, som jag nu ej vet. Ty
jag är ung och oerfaren, som ni ser, min far, och utom att
slåss och våga lifvet för mitt land och min konung, kan
jag föga, svarade Hjelm.
_ jfi) jag märker det. Men du blir väl äldre, far upp-
lefva åtskilligt, och blir med hvarje dag visare. Ty det finns
ingen annan skola än erfarenheten. Hvad vi lasa oss till
i böckerna, går in genom det ena örat och ut genom det
andra- men hvad vi upplefva, i synnerhet af motgångar och
sorger, det glömmas ej så lätt.. . Nå väl! Lyssna då, mm
son, skall du få lära känna ett sällsamt lifsödel
— Jag hör, min far.
— Jag är född på ett slott i närheten af Sevilla — ty
jag är spanjor, som du kanske redan märkt började
munken. Hvad min slägt heter kan göra detsamma. Med
den har jag fullständigt brutit och de flesta af mina jämn-
åriga äro väl nu föröfrigt döda. Frid öfver deras stoft,
fastän de i lifvet liksom äfven jag, voro stora syndare! Le
ha väl nu kommit till eftertanke i skärselden, då de icke
brydde sig om att tänka på jorden. Ty ser du, mm son:
ingen undgår sitt öde och sitt straff. Hvad man gjort i
godt som ondt, skall bära sina fröjder, och sker det icke
bär på jorden, sker det i himmelen.
— Jag vet det, min far, yttrade Hjelm. Fastän jag
och de mina äro protestanter och hylla Luther och icke
tro på eder påfve eller madonna, ha vi dock samma lara,
yttrade Hjelm.
._ Ja jag känner till det. Men hur blek och torr ar
icke eder ’ tro mot vår. Den är som ett pappersblomster
mot ängens doftande lilja. Men det hör icke hit. Eder
tro är också god, fastän icke så god som vår. Och förolrig
beror icke allt af tron. Det är efter våra gärningar och
våra hemliga tankar, som vi en gång skola dömmas.
Hjelm betraktade munken förvånad. Han hade alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
