Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291 —
trott, att katolikerna voro hätska på protestanterna; men,
denne munk tycktes icke äga ett spår däraf.
Munken såg leende på den unge soldaten.
— Jag läser dina tankar i dina ögon, yttrade han. Du
är förvånad öfver, att jag som katolik, kan hysa dylika
åsikter. Men när man blifvit så gammal som jag och
genomgått så mycket, ser man lifvet och kristendomen i ett
annat ljus, och då vet man, att munkarne och prästerna, vare
sig de äro katoliker eller protestanter, icke äro stort bättre
än andra människor.
— Ni är en god man, min far, svarade Hjelm. Men
lika mycket som jag är förvånad öfver edra ord, då ni ta-
lade om den jordiska kärleken och om kvinnorna, lika mycket
är jag det nu, då ni sysselsätter er med religionen. Jag
tycker, att edert tal då och nu strida mot hvarandra.
— Så kanske det också förhåller sig och kanske också
icke; men människan är full af motsägelser, hvilket föröfrigt
icke är till skada, ty just därigenom blir hennes själslif så
mycket rikare. Den, hvilkens tanke och känsla går rak som
en linie, är merendels en mycket grund natur, som föga
känt, och föga tänkt. Ty lifvet är i sig själft så fullt af
underliga motsägelser, hvilkas härfva ännu ingen dödligs
hjärna kan lösa; och då måste dens tankar, som djupare
funderar däröfver, råka i strid med hvarandra . .. Men låt
oss lämna detta ämne och återgå till min berättelse!
— Jag lyssnar uppmärksamt, yttrade Hjelm.
— Jag sade, att jag var född på ett slott i närheten af
Sevilla. Jag föddes som rik mans son till världen, mycket
rik och af hög adel, fastän jag nu endast är en gammal,
fattig munk; som icke har något annat namn än pater An-
tonius. Jag kan kalla mig så, min son, ty hvad mitt verk-
liga namn var, må göra detsamma. Nå, väl! I min barn-
dom var jag en riktig vildbasare, bortskämd af min far,
som endast skrattade åt mina ofta tämligen fula upptåg,
och smekt af min mor, som nog grät en och annan gång
öfver mina streck, men likväl alltid såg genom fingrarna
med dem. Af en sådan pojke blir naturligtvis en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
