Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 292 —
trotsig och egensinnig ung man. Och sâ blef äfven jag.
Jag var uppfylld af stolta tankar öfver min rang som adels-
man och öfver min fars rikedomar, ehuru jag naturligtvis
bort inse, att den ena människan icke har rätt att förhäfva
sig öfver den andra, och att jag själf icke hade den rin-
gaste förtjänst af min fars arf, och icke han heller. Men
hvad begriper en pojkspoling, som blifvit bortskämd och
smekt under hela sin barndom och alltid fått sin vilja fram.
Jag hoppas min unge vän, att ni icke blifvit så uppfostrad.
— Nej, det tror jag då sannerligen ej, svarade Hjelm
leende. Min far var en, fastän mycket god, dock rätt sträng
herre, som förstod att sätta sig i respekt både hos sin son
och sina medmänniskor, och min mor, som var en af de
älskligaste kvinnor, jag tror ha funnits, och fastan hon ho
inig mycket kär, öfversåg dock icke med mina dumheter.
Föröfrigt dogo de så tidigt, att jag icke mycket nnnnes
af dem. „ , , ,
— Ja, så skulle också jag blifvit uppfostrad, da kunde
jag undgått många bekymmer och svårigheter. Men nu ar
det, som det är — och föröfrigt är allt det där öfverstandet
och genomkämpadt, återtog munken tankfullt; och sedan fort-
satte han: . .
_ p>å jag var femton år gammal, skickades ]ag till
hofvet för att lära mig fina seder och bruk, gudbevars!
Ni vet, hvari de fina sederna bestå. Det är sannerligen
icke fråga om att lära sig sedlig renhet och ärlighet. Det bryr
sig ingen mänska om, och skulle han möjligtvis framkasta
ett ord därom, blefve han utskrattad. Men att lära sig
bocka och skrapa med fot, att kunna föra en läspande kon-
versation om ingenting, att förställa sig och ljuga sa smi-
digt som möjligt, att i grund och botten kanna till e
invecklade spanska hofceremoniellet och så naturligtvis at
lära sig fäkta, rida, jaga, se där de fina seder, som anses
anstå en ung man.
— Nå, ja, de sista äro ju nyttiga att kunna, menade
Hjelm. . ,
— De sista, ja! Men det är icke om dem, ]ag talar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
