Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 294
_ Jag öfverdrifver icke, svarade munken dystert. Män-
skan är ett cadaver och blir väl intet annat, så länge jor-
den står . .. Om icke syndafloden ännu en gång kommer
och dränker eländet, så att en bättre och ädlare slägt kan
spira upp.
— Ja, kanske ni har rätt, min far. Nog buro män-
skorna sig åt som djäflar vid Magdeburgs stormning, det
är då visst och sannt. Men jag känner också många goda
varelser... Ack Gretchen, hvarför skulle du gå ifrån mig!
suckade Hjelm.
Samtaladet afstannade och de gingo tysta bredvid hvaran-
dra. Hjelm hade åter kommit att tänka på sin förlorade
lycka och hans sinne blef mörkt. Och munken hade också
dystrat till vid tanken på sin ungdoms synder.
Han tittade på Hjelm och han anade, att det var kar-
leksorg, som tärde på hans unga väns hjärta. Dock han
ville icke fråga. Men för att om möjligt bota honom från
hans smärta återtog han sin berättelse:
— Så blef jag verkligt kär, yttrade munken.
— Jaså! Och hur gick det till? frågade Hjelm, som
nu vaknade upp och blef intresserad.
— Det var en ung, mycket vacker dam, jämnbördig
med mig i adel men icke vidare rik och liksom jag anstäld
vid hofvet. Jag hade knappast sett henne första gången,
förrän jag genast blef intagen i hennes strålande svarta
ögon, hennes fina hy och smidiga växt. Glad var hon till
lynnet och ganska begåfvad. Dessutom ytterligt kokett och
medveten om sin skönhet. Men hvad märkte jag väldäraf!
jag tog allt för äkta känsla — jag, dåre, liksom alla andra
unga män.
Nå, jag friade och fick hennes ja-ord och var den
lyckligaste bland dödlige ... Det var förtjusande stunder vi
upplefde till sammans: hon så lekfull och täck, så smekande
ljuf och jag förälskad upp öfver öronen. Ack ja, det var
ju den tiden!
Det lät nästan, som om en suck smugit sig ur mun-
kens bröst. Men han bemannade sig genast och fortsatte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
