Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 298 —
Redan efter första stöten hade han sjunkit ned på golfvet;
liggande i sitt blod, stönande af smärta, sökte han fåfängt
värja sig och efter tredje hugget var han död.
Men jag nöjde mig icke därmed. Jag trampade
på honom, sparkade honom i hufradet och hvar det föll
sig, och stack som en galning kors och tvärs i hans doda
kropp.
Till slut måste jag af trötthet i armen upphöra.
Då slängde jag honom under sängen och vände mina blic-
kar till min älskade.
— Nu är det din tur, falska orm, röt jag till henne.
Hon vaknade genast, darrande och blek af fruktan.
— Nu skall du dö! skrek jag och ryckte henne ur sängen.
Hon kastade sig på knä framför mig, gråtande,
bedjande. .... ,
Och ehuru jag stod med dolken höjd öfver henne
tvekade jag — Gud vare lof att stöta till.
Hon var så skön, där hon låg framför mig på knä
i blotta linnet, som lämnade hennes unga barm fri, med
sitt utslagna nattsvarta hår och de vackra ögonen fyllda af
tårar.
... Jag kunde icke stöta till.
... Och när hon såg, att jag tvekade, började hon ännu
mera anropa mig om barmhärtighet. Han besvor fram alla
de sköna stunder vi tillbragt tillsammans, huru högt jag
älskat henne, huru öm hon varit mot mig, att jag icke
kunde förmå mig att sänka dolken i hennes lena skinn.
... I stället kastade jag bort den, hoppade ut genom
fönstret och rusade därifrån.
Jag kunde icke tänka. Min själ var fylld af vrede,
vämjelse och sorg, och jag sprang dit vägen bar. Pa mor-
gonen befann jag mig en timmes väg från slotteU en skog,
just samma skog, genom hvilken hon och jag så mången
gång ridit vid hvarandras sida. Då kastade jag mig ned
på marken, borrade hufvudet i mossan och grät.
. . . Efter några timmar var jag lugnare, om icke mm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
