Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309 —
Jag tror, jag aldrig i mitt usla lif varit så slösande. Men
så vann jag också mitt mål.
... Att föräldrarne gärna sågo mig som sin måg, märk-
tes granneliga. De tycktes intet högre önska. Men med
flickan var det en kinkigare sak. Hon höll ännu fast vid
sin älskade Leo eller Gideon eller Pietro eller hvad det nu
var för namn. Men så småningom bleknade hans bild i
hennes hjärta. Och jag lyckades med mina konster draga
henne till mig. Och vi förlofvade oss.
... Hvad jag då — O, Sankt Antonius, mitt skydds-
helgon! Lägg ut ett godt ord om mina synder och förlåt
du mig dem! hvad jag då i min svarta själ njöt af att
se den f. d. älskades — Leo eller Giovanno eller Pietro -—
hålögde skugga titta fram bakom ett gathörn, då Mariana
— så hette min fästmö — och jag efter ett frustande fyr-
spann åkte på Piazzan.
... Känn på du, hur olycklig kärlek smakar! Jag tror
du irrar omkring som en fridlös ande, något blek om nosen.
Har själf varit med om detsamma, tänkte jag, där jag satt
vid min vackra fästmös sida.
... Och flickan bief min. En afton i en berså i pa-
latsets park kom jag hennes unga blod att sjuda öfver,
och jag förförde henne. Ledsen var hon, förstås, till att
börja med, grät åtskilliga tårefloder, men lugnade sig snart,
ty jag skulle ju blifva hennes make. Men värre blef det, då
jag en tid därefter omtalade för henne, alt jag åter måste
ut i kriget. Hon besvor mig att stanna hemma. Åtmin-
stone skulle jag innan dess gifta mig med henne, ty. ..
och hon bekände under många tårar, att det var alldeles
nödvändigt, att så skedde . . .
... Men då sade jag henne kallt, att det ämnade jag
icke göra; jag hade tröttnat på henne och skulle ofördröj-
ligen resa min väg.
.... Hur den stackars flickan grät! Hon blef alldeles
förtviflad och till slut svimmade hon. Då vände jag henne
lugnt ryggen och gick min väg.
... Och hvarför handlade jag så skurkaktigt? Ja, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
