Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. »Allt är fåfänglighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 310 —
förstår icke nu, hur jag så kunde göra. Men jag vet lika-
väl, att det var af hämdkänsla. Jag hatade att se andra
mänskor lyckliga, då jag själf, trots min rikedom och min
rang, likväl var olycklig.
— Fasligt, hvad gubben är talträng, tänkte Hjelm i
det han blickade upp; precis som en gammal kärring. Men
den gamle syndaren känner väl behof af att bikta sig. Och
så lefver han väl så ensamt, att han sällan får tillfälle
att tala med någon mänska.
— Ni har allt varit en stor syndare i edra unga dar,
återtog han högt.
— Ja, det har jag visst; men jag kom lyckligtvis till
besinning, bättrade och omvände mig, svarade munken.
— Och hur gick det till? frågade Hjelm likgiltig.
Och munken fortsatte sin berättelse.
— Några år efter denna händelse i Venedig deltog jag
i en synnerligen hårdnackad och blodig strid. Jag var oför-
vägen som vanligt, främst i tjockaste stridsvimlet. . Några
af mina kamrater och jag blefvo skilda från de öfriga och
omringade af en mångdubbel fiende. Vi ville icke gifva
oss, hvilket föröfrigt icke skulle tjänat någonting till. Vi
slogos för lifvet, men blefvo till slut allesammans nedhuggna.
Jag fick ett värjstygn genom ena lungan, och högra låret
krossades af en kula. Och jag störtade till utseendet död
ned på slagfältet. Hela dagen och natten låg jag sanslös
och vaknade först följande morgon i följd af de brännande
solstrålarne. Mitt hufvud brann i feber, hela min kropp
värkte olidligt, och min gom var sammansnörd af törst.
Och så fick jag ligga hela den dagen till fram mot afto-
nen, då några munkar funno mig och förde mig till ett
kloster, samma kloster dit vi nu äro på väg. Ty slagfältet
låg just här i närheten, yttrade munken och blickade kring
Nå, då låg jag i lungsjukan, feber och med krossadt
ben, jag tror i öfver att halft år, medan de goda munkarne
kärleksfullt vårdade mig. Jag var då icke mer än trettio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
