Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 330 —
Men icke kunde väl Hjelm för en nunna, för kloster-
systern Cecilia berätta allt, sådant det i verkligheten till-
dragit sig! Icke kunde han för henne skildra alla storm-
ningens fasor, icke kunde han ens antyda den förfärliga
scenen i sängkammaren i vapensmedens hus, då han, han,
som ville rädda sin älskade, stod öfvermannad och fast-
bunden vid sängstolpen, medan . . .1
Icke kunde han väl detta! Och äfven om han i dunkla
eller klara ord försökt, hade syster Cecilia aldrig förstått
det. Hennes naiva fågelögon hade aldrig, ej ens i dröm-
men skådat sådan skändlighet. Och därför skarfvade han
och lade till, ljög eller fantiserade, då det behöfdes. Men
då så icke var förhållandet, skildrade han sin kärlek och
sin lyckas tid med all den saknadens längtan, som höll på
att öfverväldiga hans själ.
Han berättade om sitt första möte med Gretchen på
vallen, då höstdagens sol gick ned bakom skimrande, purpur-
gyllne moln. Han skildrade de stilla vinsterkvällarna i
hennes lilla kammare med blommorna i fönstret och sy-
bordet därinvid. Hur han kunde sitta i timtal vid dess an-
dra sida och bara se, se på henné, medan hennes flinka
små fingrar broderade och sydde. Och han beskref hur
hon såg ut. Hur gyllne blondt hennes hår, huru djupblå
hennes Ögon, hur smal hennes midja, bur späd hennes
fot! Han talade i så varma, glödande ordalag; en så upp-
riktig förtjusning lyste i hans ögon, att den blida systern
icke kunde återhålla ett leende.
... Och när de sutto invid hvarandras sida i soffan,
kind mot- kind, och Gretchen sjöng vid lutan! Och huru
hon sjöngl . .. Eller när han berättade om deras promena-
der i parkerna och vallarne under vårkvällens ljusa him-
mel I .. .
— Då var det som om ett minne från gångna tider
glimtat i syster Cecilias ögon. Ett minne som under långa
år legat djupt begrafvet i hennes bröst, men: som nu vid
anklangen från en besläktad själ steg upp i hennes tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
