Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t- 331 —
liksom ett vattenblomsters knopp stiger upp till ytan, då
blomman är utvecklad.
Hjelm märkte glimten och log. Och syster Cecilia log emot
honom. Han sträckte handen emot henne, och hon tryckte den.
Och i ett nu föreföll det dem som om de känt hvarandra sedan
flere år tillbaka, som om de alltid varit goda vänner och
delat hvarandras både glädje och sorger.
Syster Cecilia var icke lik sig själf. Hvadan denna
lysande eld i blicken, detta nästan trånande leende kring
läpparnes linier, denna skära rodnad på hennes kind? Mån-
gen gång hade Hjelm hos Gretchen sett samma blick och
samma leende. Och trots syster Cecilias kolsvarta hår och
nötbruna ögon återfann han i hennes ansikte drag som
påminde honom om Gretchen. Ty ingen flicka om
hon verkligt älskar! — kan undgå det trånadens och lyc-
kans insegel, som då tryckes på hennes panna och formas
kring hennes mun. Och syster Cecilia älskade. Madon-
nan? ... Utan tvifvel. Eller någon annan? ... Hvem vet.
Och när han talade om Magdeburgs stormning!
Om kämpandet, om slagtandet, om branden och plundrin-
garne. Hur syster Cecilias ögon då lyste af medkänsla
med de olyckliga, som måst undergå alla plågornas kval!
Men just som Hjelm var midt uppe i striden och be-
rättade om Pappenheims angrepp, om F alkenbergs död, om
hans kamraters och hans eget motstånd mot fiendens öfver-
mäktiga härmassor, om barrikaderna, om kvinnornas del-
tagande i striden, om de fega borgaresoldaterna, om hur
han, så snart tillfälle gafs, skyndade till vapensmedens hus
för att rädda Gretchen - då tystnade han plötsligt, hans
drag förändrades och han såg mot marken.
# Syster Cecilia blickade upp förvånad.
— Hur är det? Hvarför fortsätter du ej din berättelse.
Hjelm svarade ej.
— Nå men hur är det min vän? frågade syster Ceci-
lia än en gång.
— Ingenting, svarade Hjelm det var blott en stygg
tanke, som föll mig in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
