Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 334 —
Men alltjämt svarade syster Cecilia undvikande. Hon
var tydligen icke ännu fullt öfverens med sig själf, huru
hon borde göra.
Men en kväll i solnedgången, då de åter sutto tillsam-
mans under lindlöfven, och luften var mer än vanligt
rusande fylld af blommornas dofter, kunde hon icke mot-
stå hans bön.
De hade suttit en stund tysta vid hvarandras sida,
syster Cecilia sysselsatt med sin virkning, Hjelm med att
rita fästningsverk och löpgrafvar i sanden. Gång på gång
höjde sig hennes barm och hon suckade djupt. Så började
hon åter virka, medan hon sakta sjöng på en psalm. Men
snart tystnade hon, virkningen sjönk ned i hennes knä och
hon suckade åter.
Hjelm hade en stund suttit och förstulet iakttagit henne
—- Du bär på någon sorg, min vän, tänkte han för
sig själf.
Men han ville icke fråga henne därom.
Och syster Cecilia fortfor att virka och gnola.
Men då åter en suck stal sig ur hennes bröst, kunde
han icke hålla sig.
— Hur är det min vän? frågade han sakta.
— Jag längtar också härifrån liksom du, hörde han
henne hviska.
— Jag visste det. Du är för ung och skön att här
begrafvas.
Men syster Cecilia hörde honom icke, utan fortsatte
liksom talande för sig själf.
— Ty du skall veta, att det icke är af fri vilja, som
jag befinner mig här i klostret.
— Nå, men hur kom du hit då. Berätta litet om dig
själf! bad han.
Syster Cecilia satt tyst en stund, så började hon plöts-
ligt tala.
Men hon hade icke hunnit säga många ord, då hon
märkte pater Antonius komma gående mot dem från en
sidogång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
