Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon tystnade genast och väntade till dess han
passerat förbi.
Men då pater Antonius kommit midt framför dem
stannade han, hvarpå han slog sig ned vid deras sida på
bänken.
— Jag ser med glädje, min vän, vände han sig till
Hjelm, att du börjar trifvas här i klostret. Din blick är
icke så mulen, ditt ansigte icke så dystert som för en tid
sedan. Är det kanske den blida syster Cecilia, som
öfvertalat dig att finna dig i din ställning?
Syster Cecilia och Hjelm växlade en blick af hemligt
förstånd. Men då han icke ville ljuga, svarade han ej
direkt på paterns fråga utan nöjde sig med att prisa
klosterträdgårdens skönhet och den vackra solnedgången.
— Ja, här är skönt att vara. Hur mycket bättre är
det icke bär i detta lugna kloster, än ute i den syndfulla
världen med dess strider och oro. Där tänker man blott
på att bedraga och slå ihjäl. Här däremot söker man så
mycket som möjligt att bispringa hvarandra och att lyfta
själarne. Se på syster Cecilia! Hon är dig ett godt
exempel, yttrade pater Antonius.
— Ja, syster Cecilia är en ängel svarade Hjelm med
uppriktigt tonfall.
Och efter ännu en stunds samtal reste sig pater
Antonius från bänken, inom sig öfvertygad om att Hjelm nu
ändtligen funnit sig i sitt öde och att man möjligtvis skulle
kunna göra en munk utaf honom.
— Lär honom nu klostrets lycka, som är mycket mera
värd än den skenbara, som vi tro oss finna därute i
världen, fromma syster Cecilia, yttrade han, i det han
långsamt aflägsnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>