- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
337

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 337 —
— Ah, jag minns det ännu så väl... När de togo ho-
nom från mig ... Jag ser honom ännu framför mig ligga
blek, blödande på landsvägen, medan starka karlarmar grepo
mig och sleto mig från honom. Det var en förfärlig stund ...
Sedan svimmade jag och vaknade ej upp förrän jag åter
befann mig på min faders gård . ..
Syster Cecilia tystnade. Hjelm teg också och betrak-
tade henne förvånad. Han anade dunkelt ett sorgligt äfven-
tyr bakom hennes ord. Så yttrade han till sist:
•— Hvar är ni född och hvilka äro edra föräldrar*
syster?
Syster Cecilia vaknade upp.
— Jag är född på en bondgård, strax i närheten af
Frankfurt, där min far är en af de rikaste och mäktigaste
borgarne. Min mor dog tidigt, så att henne har jag knap-
past något minne utaf, men jag har blifvit uppfostrad af
en faster, en sträng och energisk kvinna, som föröfrigt myc-
ket liknar min far till karaktären. På denna landtgård har
jag vistats nästan hela min barndom och ungdom, en glädje-
lös tid för mig, ensam som jag var tillsammans med min
dystra faster. En gång i veckan, om söndagarne, då min
far kunde draga sig ifrån sina vidlyftiga affärer, reste han
ut och hälsade på oss. Men icke heller af honom hade jag
någon vidare glädje.
— Hur så? afbröt Hjelm.
— Min far höll nog mycket af mig — på sitt sätt —
och var mycket snäll emot mig, lät mig få allt af vackra
kläder och smycken jag kunde begära och smekte mig stun-
dom .. .
—- Nå, men då så? .. .
— Ja, men föröfrigt brydde han sig icke mycket om
mig, eller rättare sagdt hade icke tid därtill.
— Icke tid att bry sig om sitt barn, frågade Hjelm
förvånad.
— Nej, han var alltid så upptagen af sina många
affärer. Och då han om söndagarne kom ut till oss, bru-
kade han antingen promenera i trädgården försjunken i
Gula Brigadens hjältar 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free