Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 352 —
fars skratt i förening med hans högmod kränkte honom på
det djupaste. Men i nästa ögonblick var han åter
herre öfver sig själf; och i det han stolt kastade hufvudet
tillbaka, yttrade han:
_ Jag känner ingen skilnad i stand och vilkor. Isi
är rik och jag är icke rik visserligen, men dock välbergad.
Men den ära, som jag kan vinna med min klingas egg,
väger fullt upp allt guld, ni förmår samla i edra kassa-
kistor. Jag skall gå långt. Kanske får ni se mig om nå-
gra år som öfverste. Och kanhända kan äfven jag, utom äran,
äfven vinna guld. Ty i dessa tider är vägen till rikedom
lätt för en tapper soldat.
_ Nil Vinna guld. Ha, ha! . . . Men låt gå! När ni
återkommer som öfverste höljd af er så kallade ära och
har röfvat skatter till ett värde af fjärdedelen af min för-
mögenhet, skall jag gifva mitt samtycke. Ha, ha, ha!
Min far tyckte detta yttrande var så skämtsamt, att
han vände sig mot min faster och blinkade med ögonen,
hvarpå båda fortforo att skratta en lång stund. _
Heinrich betraktade dem föraktfullt. Då de ändtligen
tystnade, yttrade han stolt till min far:
— Ni, rnin herre, tycks blott känna en våg, hvar-
på man väger mänskornas värde — densamma våg, med
hvilken ni väger edra guldstycken. Ni är en rik man, en
bland de rikaste borgare i Frankfurt; men hvad är ni mer?
När ni är död, när edra kassakistor äro multnade till stoft,
och de papper, hvarpå ni fäster edert nu så klingande
namn, förtärda af maskar; hvem minnes väl då, att de
någonsin funnits till? De spår ni lämnat efter er, om
också förgylda, äro likväl så svaga, att de icke lång tid
skola kunna skönjas på tidens väg.
_ Men ni då? Edra nobla spår skola väl skönjas
evinnerligen?... På tidens väg, som ni så poetiskt ut-
trycker er. Ha, ha, ha! På tidens vägl Hvar går den
någonstans? Hvarmed är den lagd? Med stenar af ärans
såpbubblor och drömmars grus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
