Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 351 —
Han bief åter sig själf, den högdragne, öfvermodige borgaren.
På hans feta ansikte steg upp en blodröd våg, ögonen lyste
af det mest lidelsefulla hat, och han tog ett steg framåt
liksom för att rusa på oss.
Men Heinrich stod lika lugn och stolt med ena han-
den alltjämt tryckande mig intill sig och med den andra
hvilande på värjfästet.
— Glöm icke er själf, min herreI var det enda han
yttrade. Men dessa ord jämte hans fasta blick häjdade
min far, och han drog sig några steg tillbaka.
— Cecilia, kom hit! befallde han mig
Och så stark var min dotterliga respekt för honom, att
det var nära, att jag åtlydt honom.
Men Heinrich höll mig kvar ännu fastare.
— Min herre! yttrade han till min far. Jag har känt
er dotter sedan flere månader tillbaka. Jag älskar henne,
och jag tror, att jag vunnit hennes hjärta. Då jag icke
förr fått tillfälle därtill, begagnar jag mig nu däraf för att
anhålla om er dotters hand.
Min far häpnade ännu en gång och kunde icke få fram
ett enda ord.
— Jag är visserligen icke rik, ej häller adelsman, men
är född af hederliga, välbergade föräldrar, är fänrik i ge-
neral Pappenheims här och har en glänsande krigarbana
framför mig.
Då vaknade min far upp.
—- En glänsande krigarbana! En fattiglapp är ni och
en simpel fänrik... Ni gifta er med min dotter! Förstår
ni då icke skilnaden i stånd och vilkor mellan min dotter
och er? Ni måste vara från förståndet, unge man. Men
jag har medlidande med er. Ni borde sättas på ett dårhus
snarare än att stickas in i en tropp.
Och min far brast ut i ett torrt hånfullt skratt, sådant
som öfvermodiga borgare bruka slå till för att visa sin
öfverlägsenhet.
En mörk rodnad af harm färgade då Heinrichs ansikte
och kom hans läppar att skälfva. Det var tydligt, att min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
