- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
360

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 360 —
— Ah! Se, de karlarne! Så fast de kunna stå vid
sina ord! yttrade syster Cecilia och höjde skälmaktigt
fingret.
Hjelm tyckte åter att det var sommar och att blom-
morna doftade ljufligen.
Men syster Cecilia återtog allvarsam.
— Ser du, min vän, hvarför jag blef tankfull och
äfven ledsen — jag nekar ej därtill — var, emedan jag tänkte
på mig själf. Jag kommer ju också att förbli ogift, och
då faller ju äfven jag under ditt kärleksfulla omdöme om
gamla nuckor, som äro ett nonsens, en vanskaplighet, ett
oting, eller hvad du sade.
— Du! Du! Du! . . . framstammade Hjelm.
Han var så häpen öfver den enkla och mycket riktiga
slutsatsen, som syster Cecilia drog ur hans ord, att han
icke förmådde yttra någonting mera.
— Ja, just jag! svarade nunnan leende.
— Dui mumlade Hjelm. — Men du är ett undantag,
ett fullkomligt enastående undantag.
— Tror du det så säkert?
— Ja, det tror jag, yttrade Hjelm häftigt.
Modet, säkerheten och med dem ärligheten hade nu
återvändt till honom, och den fege pultronen, som svek
sin innersta öfvertygelse för en en kvinnas förebrående och
sorgsna blick, var helt och hållet försvunnen.
— Men tror du’ icke, att det fins många andra undan-
tag än just jag? . . .
— Möjligt! afbröt Hjelm... Men föröfrigt.. . Men
föröfrigt — Ja, jag tål inga gamla ogifta nuckor och ilskna
kärringar, sen får det vara hur det vill med undantagen.
— Icke jag häller, svarade syster Cecilia i det hon
sträckte sin hand emot honom.
Hjelm glömde att han var iklädd en sjuklings kåpa,
och att han satt inom ett klosters murar vid sidan af en
nunna.
Han fattade den smala, hvita handen, böjde sig öfver
den och sökte kyssa den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free