Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 —
mig farväl! Alldeles som om jag varit en mänska, för
hvilken man drog sig undan, en förlorad dotter!
... Ja, du kan tro mig, Hjelm, att den kvällen och
den natten grät jag mina modiga tårar.
Morgonen därpå vaknade jag vid en egendomlig svi-
dande känsla i magen, en känsla, som jag aldrig förut för-
nummit. Jag förstod till en början icke hvad det var. Det
drog och drog, gommen kändes torr och min hjärna var
så matt och slö, att jag knappast kunde tänka en redig
tanke. Jag tyckte att jag var sjuk i hela kroppen. Till
slut, då jag kände ett underligt begär att suga på mina
fingrar, begrep jag, hvad som var åt mig. . . Jag var
hungrig !...
Hungrig! Denna tanke föreföll mig till en början så
egendomlig, nästan komisk, att jag trots min bedröfvelse
knappast kunde afhålla mig från att brista ut i skratt.
Hvad... jag, en af Frankfurts rikaste borgarflickor hungrig!
Det hade jag då aldrig kunnat föreställa mig, att jag skulle
få pröfva på.
— Nå, då skall väl frukosten smaka så mycket bättre,
tänkte jag, i det jag föreställde mig, att man skulle bära
in min vanliga måltid.
Men häraf blef intet. Hela förmiddagen gick utan att-
någon hördes af. Så, då middagsstiden redan var öfver,
uppenbarade sig den tjänsteflicka, som först upptäckt oss
i skogen, och kom in till mig med en bricka, hvarpå funnos
en skål mjölk och några hårda skorpor. Detta var allt.
Uttrycket i hennes simpla ansikte retade mig. Till
det yttre behandlade hon mig nog aktningsfullt; men jag
såg allt för väl, huru hennes lömska ögon logo skade-
lystet.
Hvarje förmiddag och afton visade hon sig hos mig i
skrubben. Och alltid med detsamma: mjölk och bröd...
mjölk och bröd .. . och så ibland med några tunna skifvor
kött,
Nu förstod jag, att min tant icke blott ämnade halla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
