Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Skogsstigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363 —
mig innestängd utan äfven sätta mig på svältkur för att
kufva mitt trotsiga sinne.
Och ingen underrättelse från Heinrich! Och huru
skulle han föröfrigt kunna gifva mig någon sådan 1 Detta
var min största sorg.
_ Nå, hur länge fick du sitta i skrubben? frågade
Hjelm.
__. En hel vecka, ända tills min far återkom sönda-
gen därpå.
— Bief du frigifven då? ^
— Visst icke. Men mitt fängelse blef lindradt... Så
snart min far hade anländt till gården, gick han genast
upp på mitt rum för att träffa mig. Ingen fanns där. För-
virrad sökte han upp min faster och frågade, om jag ännu
en gång rymt till skogs. Hvar fanns jag?
— Hon sitter naturligtvis i skrubben, svarade min älsk-
värda faster.
.— I skrubben!
_ Ja, i skrubben. Du sade ju, att hon skulle stängas
in där.
_L Sakramenskade kärring! röt min far till sin syster.
Jag menade naturligtvis endast de första dagarne. Icke
skall hon väl tillbringa hela sitt lif i det där hålet!
Och han skyndade orolig in till mig och förde ut mig.
När han fick se mina förgråtna ögon och bleka, af-
magrade kinder veknade hans hjärta, och han slöt mig
gång på gång i sin famn, medan han mumlade.
— Min stackars flicka! Min stackars flicka!
Jag visade mig naturligtvis mycket ödmjuk och un-
dergifven.
_ Och hvad du ser mager och blek ut! återtog min
far, i det han sköt mig något ifrån sig och betraktade mig
forskande.
— Jag är så hungrig! hviskade jag.
Nu kunde jag icke längre återhålla tårarne. Dessa
strömmade häjdlöst ned för mina kinder och jag sjönk till
han3 bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
