Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 370 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJUTTONDE KAPITLET

Flykten.

Den natten sof jag, som du kan förstå, icke många
timmar.

Hela den följande dagen gick jag som i en dröm. Jag
drömde vaken. För mitt flickhjärta framstod min flykt
ur min tråkiga fasters tråkiga hem i den mäst skimrande
dager. Jag kommer nu icke i håg allt, hvad jag inbillade
mig; men att det var vackert, sagolikt skönt, det minnes
jag. Som vanligt skötte jag mina sysslor, naturligtvis;
men jag tror väl aldrig, att jag någon dag varit så lat och
ointresserad som denna. Gång på gång öfverraskade mig
min faster med att jag lät virknålen eller damviskan eller
grytskeden eller hvad det var, som jag hade för händer,
sjunka ned och endast stod och stirrade framför mig. Eller
också kunde jag plötsligt, helt omotiveradt göra några
danssteg och börja gnola på en sång.

Min kära faster trodde, att jag blifvit smått tokig. Min
förändrade sinnesstämning väckte hennes förvåning. Och
det var ju föga underligt. Hela tiden förut, ända från den
olycksaliga öfverraskningen i skogen hade jag varit
nedstämd till lynnet, dyster, tvär och nu — en helt annan
varelse, skälmaktigt glad, hemlighetsfullt lycklig, precis
som en uug flicka, som gick i giftastankar och tänkte på
sin utstyrsel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>