Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 376 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Omöjligt min
älskling! Du kunde falla och
jag måste då taga emot dig.

— Nej, du får icke se på
mig! återtog jag nästan
gråtande.

— Se så, kom nu, min
flicka! Icke skall du vara
generad för mig! Jag skall
bara se, att dina händer
fatta fast grepp.

— Men icke se! Icke se!
Jag dör af blygsel, hviskade
jag, i det jag nästan
motvilligt med tårar i ögonen
gick ned för repstegen. Och
snart låg jag i hans famn.

— Dummaflicka! Dumma
flicka! Kanske du, bara
därför att jag möjligtvis kunnat
få se en skymt af ditt
smalben — som jag förresten
såg och mer till — icke
velat följa mig? hviskade
han leende, i det jag
rodnande slöt mig till hans
bröst.

Och så smögo vi oss
genom trädgården ut på
landsvägen.

Det var en underbar natt,
litet kylig kanske men
hänförande vacker. Bland mörka,
brustna moln seglade
fullmånen på himlahvalfvet, så oändligt fjärran, så tyst, så
hemlighetsfull och dock så vänligt blickande ned på oss,
två darrande mänskobarn, som vid hvarandras sida smögo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>