Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 —
hennes sätt nu blifvit ett helt annat och fastän kinderna
blekts och håret doldes af det hvita doket, trodde han sig
dock en och annan gång i blickens glans och leendet kring
den fina munnen kunna återfinna den forna Cecilia.
— Men hur kom det sig, att din faster så snart fick
kännedom om din flykt? frågade han efter en stund.
— Ah, det är lätt förklaradt, svarade syster Cecilia.
— Nå, hur gick det till?
— Jo, som jag nämde, så tyckte jag mig märka, då
min faster aflägsnade sig från mitt rum för natten, att hon
ännu hyste misstankar, att jag dolt någon hos mig. Och
det tror hon än i dag. Den historien fick jag riktigt in-
präglad i mitt hufvud under de vakna ögonblicken vid
återfärden. Hon tänker än, att Heinrich fanns i mitt rum
och att vi tillsammans flydde ut medels repstegen.. . Nå,
ora en timma eller så kommer min faster åter in i mitt
rum. Den gamla apan kunde väl icke sofva för sina griller 1
Hvad ser hon: Sängen orörd, ingen flicka där och ingen
flicka i rummet! Fönstret öppet; en repstege hängande
nedanför och fågeln utflugen. Då förstod hon situationen. .
Hon ger hals, väcker hela huset; och snart är fogden och
drängarne på benen, eller rättare sagt hästryggen och sätta
efter. Och efter dem kommer gumman i kort galopp . ..
Nej, jag menar på rullande hjul efter galopperande hästar,
tjutande, skrikande, vrålande af raseri och ilska.
. . . Hon eggade på drängarne; drängarne på hästarne
och hästarne eggade upp hvarandra; och så bar det i väg
i flygande fläng. Och efter faster som en vild furie 1
.. . Och så hunno de upp oss. . . Och så blef det
strid ... Ja, det öfriga känner du ju . . .
Syster Cecilia t3rstnade åter, lutade hufvudet i sina
händer och såg mot marken.
Det hade nu blifvit skymning. Solen hade förlänge
sedan sjunkit ned bakom skogarne i väster, men sommar-
kvällen var ändock så ljus, att trädgårdens gångar tydligt
kunde urskiljas. En och annan försenad munk låg ännu
på knä och sysslade med sina blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
