Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 389 —
ett par blå ögon under ett burrigt blondt hår, hvilkas glans
väl dock tyvärr nu för alltid var slocknad. Och han
talade och sade:
— Ed dåre är den, som i onyttig ro blott lefver för
sig själf, då hela vida, sköna jorden ligger öppen för ho-
nom, och han blott käckt behöfver sträcka ut sin hand för
att gripa dess härligaste frukter. Äro vi icke födda af
stoft, fastän vi äga en odödlig själ, och äro icke våra be-
gär, våra hemligaste tankar och nattens drömmar riktade
på jordiska ting, på kvinnofägring och på kvinnogunst?
Icke kunna vi skapa om vårt jag och blifva englar? Icke
kunna väl vi upphöra att’ äta, att sofva, att andas och att
tillfredsställa alla kroppens naturliga behof? En dåre är
den, som tror sig bättre, därför att hans lemmar blifva
tunnare och smutsigare, hans hår, skägg och naglar längre
och mera ovårdade, så att han snarare liknar ett oskäligt
djur, framfödt i ödemarkens snår än en fullfärdig människa,
en afbild af gud.
... Du tror dig ha funnit lyckan. Men du bedrager dig ...
Du är gammal vorden, du är trött och du går i ånger öf-
ver dina forna synder — det är allt. Och därför hakar du
dig fast vid den planka, som du hoppas skall gifva dig
räddning. Men den gifver dig ingen räddning. Ty det är
ingen planka, endast ett halmstrå, ett rö, alltför obetyd-
ligt för din tunga kropp.
... Och du inser det själf; men du vill icke erkänna det.
Hvad hjälper dig alla dina böner och mässor och späknin-
gar, när de ändock icke kunna skänka dig den lycka och
den ro, som du eftersträfvar? Du tror, att frid bor i ditt
bröst. Det är slöheten, som spunnit sig kring din hjärna.
Din tanke är död, ditt hufvud tomt, och tommare blir det
med hvarje dag, som svinner. Du äger ingen frid; men
du är döfvad.
... Det finns ingen ro, annat än vid en kvinnas bröst.
Det gifves ingen lycka annan än den, man finner i
den kvinnas famn, som man älskar. Då är man nöjd
med sig själf och sin Gud. Och då har man ernått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
