- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
394

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 394
ligga någonstädes i öfre Bayern. Ocli de känna ju till er
kärlek?
— Det göra de... Ack ja, du gode Gud! Hvad jag
skulle tacka dig, om det blefve mig förunnadt att åter-
finna honom, Heinrich! suckade syster Cecilia.
Följande kväll i skymningen smögo sig två munkar
med uppdragna kapuschonger ut genom en bakdörr af
klosterbyggnaden.
Det var Hjelm och syster Cecilia.
Det regnade smått, hvilket så mycket bättre befordrade
deras plan.
Deras afsikt var att söka obemärkta uppnå något aflägset
hörn af trädgården, för att sedan lista sig ut genom porten.
Men det höll alldeles på att gå om intet.
I hörnet af byggnaden stötte de plötsligt på en munk,
som fattade Hjelm i kåpan.
Denne hade ännu ej intagit pater Giacomos hållning.
Men han fattade sig snart, sjönk hastigt ihop, vred in tån
och yttrade med den näsalaste stämma, medan han sam-
tidigt strök sig om skägget för att något dölja detta.
— Ser du icke, att det är pater Giacomo, munk! Jag
skall göra en rond i trädgården. Gå du till din syssla.
Den unge munken bugade sig, gjorde korstecknet och
försvann som en skugga.
- Puh! lät det från syster Cecilias beklämda bröst.
— Bah! Den var icke farlig! Värre kan det blifva.
Men vi skola nog lyckas ändå, menade Hjelm och klappade
kamraten uppmuntrande på skuldran.
Ändtligen hade de uppnått en tämligen undangömd
del af trädgården.
Där växte slånbuskar, jasmin och syren tätt samman-
slingrade, men genom löfverkets hål kunde man kasta en
blick öfver en del af gården och porten.
Ännu hade ej mörker inträdt.
– Satanasl höll Hjelm på att utbrista men hejdade
sig. _ Det var då betydligt, hvad det är mycket folk
ute i kväll, hviskade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free