- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
395

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Flykten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 395
- Ah, så tråkigt! Vet du, jag känner mig riktigt hemsk
till mods. Gud vet, om icke detta är en svår synd i alla
fall, för hvilken jag får bota i skärselden, hviskade lilla syster
Cecilia, medan hon stack näsan mellan ett par doftande
jasminblommor och kikade.
— Skärselden är så långt borta, kära syster; och nu
ska’ vi begynna det glada, mänskliga lifvet. Tänk icke på
sådana saker! Tänk på Heinrich i stället 1 Det är mycket
nyttigare.
I fem långa kvart måste de stackars flyktingarne stå
hopkrupna, kikande, darrande i jasmin- och syrénsnåret.
Det vill säga: det var Hjelm som kikade, och syster Cecilia som
darrade. Och hon skalf som en liten nykläckt örnunge,
som betänksamt skådar ut öfver klippboets kant och ser
bråddjupet nedanför och undrar: skall jag våga eller skali
jag icke våga.
Men Hjelm tröstade henne och uppehöll hennes mod.
Och snart var den blida syster Cecilia åter samma pigga,
lifsglada tös, som en gång i tiden på smal skogsstig stämde
möte med en okänd sven.
— Nej, nu ge vi oss i väg, hviskade han otåligt.
— Ja, sannerligen tror jag ej, att ögonblicket just nu
är inne.
Och den lilla truppen satte sig i gång.
Sakta smögo de sig fram mot porten. Vakten stod vid
dörren uppmärksam som vanligt.
— Salve, fräter! Det är pater Giacomo. Jag vill ut
en stund för att besöka en sjuk. Öppna!
Hjelm talade i bestämd ton. Hans krökta rygg, hans
vridna tå, hans tagelskägg och hans ypperliga näsljud be-
drogo fullständigt vakten.
Han bugade och skyndade sig att sätta den stora port-
nyckeln i låset.
Men han hann icke fullt vrida om förrän det knackade.
Han knyckte till ett tag och porten sprang upp.
Pater Antonius visade sig i öppningen.
Vid första ljudet af knackningen hade syster Cecilia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free