Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 400 —
— Men saken är ju afgjord. I morgon står drabb-
ningen mellan Tillys och de svenskes trupper.
— Så troddes, ja .. . Men nu har planen blifvit ändrad,
och vi få väl som förut ligga bär och ruttna i befästadt
läger, utan att få sticka en ärlig pamp i en kroats buk
eller skjuta af ett godt skott krut.
— Bah! Du misstar dig. Det är väl någon grön-
göling, som inbillat dig den historien. Men i morgon skall
striden stå . . .
— Jag skulle önska detsamma, mumlade kapten Lars.
Men jag har tyvärr hört motsatsen.
— Asch! Yi få väl se, tröstade Benranglet. . . Men i
väntan på det stora slaget, kunna vi tömma en bägare med
vår återuppståndne vän, Hjelm. Finns det något krus öl
eller en flaska vin i marketenteriet, Clärchen?
— Det tänker jag väl, menade Clärchen och lade för-
sigtigt ned pilten på ett hästtäcke. Så letade hon reda på
några flaskor rhenvin, delade ut remmare och pokaler åt
familjen och snart satt hela sällskapet och rökte och pratade
och smuttade på glasen.
Det var på aftonen en af de första dagarne i september.
Svenska hären hade nyss lägrat sig vid byn Wolke strax
i närheten af Breitenfeld och Leipzig. Allmänt troddes, att
morgonen därpå ett slag skulle stå. Men kapten Lars, som
kommit springande, tycktes ha fått andra underrättelser.
För ett par dagar sedan hade Hjelm sammanstött med
sina vänner. Många äfventyr hade han upplefvat sedan sin
flykt från klostret med syster Cecilia, och vännernas voro
icke stort färre. Men under de ansträngande marscherna
mot Tillys trupper hade de knappast fått tillfälle att sam-
tala. Men nu, under, den första större rasten, ville de taga
skadan igen och därför hade de slagit sig ned hos Clärchen
vid trosskärran.
Den flickan var guld värd, menade Benranglet. Hon
kokade deras mat, hon hjälpte dem snörpa ihop de rispor, som
kroaternas pampar gjort i plaggen, hon var som en hus-
mor för dem alla, och samtidigt skötte hon om pilten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
