Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 401 —
hvilken hon fått, medan hon tjänstgjorde som krogpiga på
värdshuset »Den gyllene bägaren.»
I närheten af denna trosskärra funnos en mängd an-
dra, kring hvilka soldaterna voro skockade. Eldarna öfver
hvilka matgrytorna puttrade, blossade muntert i skymnin-
gen. Sånger och psalmer ljödo om hvarandra. Sorlet lät
som från bin i en kupa. Ofverallt pratades och diskutera-
des. Skulle man nu ändtligen få vara med om ett stort
slag och riktigt mäta sina krafter med de kejserlige. Länge
nog hade man smugit som två ilskna kattor kring hvaran-
dra, drabbat i hop ett ögonblick någon gång, medan mu-
sköterna och kanonerna spottat, och fräst och pamparnerifvit
skåror i skinnet.
Yid de få tillfällen såsom i juli vid Augern och Werben,
då det kommit till en kort strid, hade de kejserlige fått
smörj. Och ingen soldat eller officer tviflade på, att de
icke äfven skulle få det, om det komme till ett verkligt
fältslag. Hvarje man brann af begär att få strida. För
fanen, hvarför hade man väl annars kommit till Tysklands
jord!
— Pjä-h!... Pjä-hl... I-i-ih! lät det plötsligt från
halmen i trosskärran.
Kapten Lars lyfte på armbågen.
Han tyckte, det var hemlandstoner, han hörde.
— Hvad nu! Ar det någon griskulting, som skriker?
— Usch, den kapten Larsl Tysta munnen på honom !. .
Han tror att du är en liten gris. Du, min lille, söte He-
zekiel, det vackraste, starkaste, rundaste och mest begåfvade
barn, som födts under solen! utropade Clärchen.
Hon böjde sig öfver sin gosse, som låg där och skrek
på hästtäcket i halmen.
Det var onekligen en liten vacker pilt. Röd och rund
om kinderna med den lilla potatisnäsan instucken i ansik-
tet som mandeln i en risgrynsgröt. Det bara, rödblonda
håret knollrade sig vänt öfver skulten. Med de knubbiga
armarne fäktade han tappert och grep efter moderns bröst,
under det han samtidigt smackade och sög med munnen.
Ghila Brigadens hjältar. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
