Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Trosskärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 404 —
halmfyllda trosskärran. Harmen öfver att icke få slåss
hade gått öfver och han smålog förröjdt mot Clärchen.
Och liksom så många gånger förut skenade äfven nu
hans tankar i väg till det lilla kaptensbostället i norra Up-
land och till hans gumma och Anna-Lisa och lille-Lars och
drängarna och korna och svinen och grödan, och han upp-
lät sin mun och yttrade förtjust:
_ Nej, men detta är ju helt och hållet, som om jag
såge mig själf som nygift och min kära gumma med vår
förstfödde son liggande i sängen.
Och kapten Lars, som kommit rusande som ett glö-
dande klot och brummat och fräst, låg nu helt förnöjd och
kunde icke se sig mätt på Clärchen och hennes pilt.
De öfriga sutto och pratade. Ett och annat om de
äfventyr, som de på skilda håll upplefvat, hade de väl redan
berättat för hvarandra; men mycket var ännu osagdt.
— Och du förde flickan — syster Cecilia, menar jag
— från klostret och till hennes trolofvades hem? Hvad
var det han hette nu?
— Heinrich Redlich, löjtnant i Pappenheims hän Till-
fälligtvis var han hemma på besök. Och det blef fröjd och
gamman, må du tro. Aldrig har jag sett en mänska så
strålande glad som den unge löjtnanten, då Cecilia kom
honom till mötes. Och henne själfI Jag kände knappt igen
den blida, fromma syster Cecilia, så yster och skälmaktig
hade hon blifvit, sedan hon väl kom ut ur det tråkiga
klostret... Men hvad beträffar kvinnorof — ty det ska vfil
kallas så, då jag röfvade en kvinna ur ett kloster — hui
gick det med skönheterna, som ni hade framför er på häst-
ryggen då ni redo från värdshuset »Den gyllene bägaren»T
din blonda och kapten Lars’ mörka.
— Jaså del Jo, de återvände efter några dagar till
sina slägtingar och Clärchen följde med oss. Men till
lade Stjernstråhle med en skfilmaktig blinkning — du skall
tro att det satt hårdt åt.
— Hur så?
— Jo, för egen del hade jag icke ogärna sett att flic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
