Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 441 —
Brahe i sadeln Rak höjde sig bakom honom Benranglets
jättestod. Morsk stod den lille runde kapten Lars fram-
för sitt kompani, och vid sina troppar darrade Hjelm och
Stjernstråhle af ifver. Hvarje man i ledet kramade pik-
skaftet eller muskötkolfven, och väntade med spänning att
från Teuffels läppar höra kommandoordet: Till anfallI
Men befallningen dröjde. Innan de kejserliga fyrkan-
terna hunno fram till de svenska brigaderna, hade de först
att prata en stund med Torstenson och hans kanoner. Och
de skrädde icke orden. Läderkanonerna sköto skott på
skott; och för hvarje skott borrades ett djupt hål i Tillys
kompakta massor. Och bakom dessa eldgap väntade lugnt
de fruktansvärda gula och blå gossarne.
— Jag skulle nästan önska, att Torstenson hölle käften
en stund, så finge också vi tala litet möd dem, brummade
kapten Lars, då han såg Tillys infanteri häjda sig.
— Det skulle också jag, svarade Hjelm, som nu gått
fram till sin kapten.
Pappenheim företog nu sitt sjunde fruktlösa anfall.
— Men säg mig? frågade Hjelm och pekade åt högra
flygeln. Jag tycker det är besynnerligt, att Tilly icke skickat
några fler regementen till Pappenheims stöd. Iuen med det
kringgående anfallet i flanken är ju briljant.
— Gubben är afundsjuk på sin yngre medtäflare. Han
ville icke gifva Pappenheim för mycket tillfälle att lysa.
Han vet, att hans officerare nästan hålla mer på den vilde
rytterigeneralen än på honom själf.
— Men slaget kan då lättare gå förloradt för honom.
— Asch! Det tänker han icke. Gubbstuten anser sig
oöfvervinnerlig ... Men han kanske i det längsta vill und-
vika striden med kungen. Och därför vänder han sig nu
mot oss. Och det tror han skall bli lättare. Pots Tausend!
Här ska han få sina varma bullar, röt kapten Lars och
skakade pampen.
Han var alldeles röd i ansiktet, den gode kaptenen,
svetten lackade från panna och hals, och nu tänkte han
icke alls på sin gumma och Anna-Lisa och lille-Lars, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
