Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. »Framåt, min Gula Brigad!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 —
endast på att han var en svensk soldat, som skulle slåss
för kung och land.
Luckorna i Tillys fyrkanter fylldes, och den tunga mas-
san rörde sig åter framåt. Men dess häftigare dånade Tor-
stensons kanoner.
Tilly såg, att anfallet i fronten skulle kosta för mycket
folk.
— Vi kunna spara de där så länge, och först skjutsa
undan sachsarne, tänkte han, i det han lät sina sexton fyr-
kanter göra en långsam svängningsrörelse mot svenskarnes
venstra flygel.
— Sakrament! Blitz-Donnerhölle! Vid alla underjordens
svarta djeflar, smiter icke den gamle ufven förbi I Han väjer
icke. Han är rädd för de gula och blå gossarne. Och vid
min klingas egg har han icke rätt däri. . . Mentusan så
förargligt är det i alla fall. Här står jag och blir torr och
uppbränd i halsen af allt detta hvirflande dam, och skaffar
mig hosta och lunginflammation, så att jag kanske döden
dör i sotesäng, utan att få slåss. Fy fanen så ruskigt! svor
kapten Lars.
— Så farligt är det väl icke, kapten. Än finns nog
tillfälle att få strida. Slaget har ju knappast börjat än. Ni
får nog många duktiga repor i ert feta skinn, innan solen
gått ned, log Hjelm.
— Tror du det. Ja, sannerligen tänker jag icke det-
samma. Striden blir bister, sanna mina ord ... Men det
säger jag dig: att innan Tillys fyrkanter ha hunnit Horns
flygel, äro de gula gossarne redan där.
Kapten Lars ryckte till och stirrade framför sig. Det
ryckte i hans mungipor, och han såg ut som en man, hvilken
står med lyfta hälar färdig att springa.
— Hvad nu! utropade han. Öfversten talar till Ben-
ranglet. . . Och Benranglet drar sin pamp ... och så upp-
eggad han ser ut — han, den långe drasuten, som förut
tett sig lika lugn, som en filbunke på ett torparebord . . .
Här månde någonting ske.
Kapten Lars hade icke sett fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
