Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänk, oin ni visste hur pappa nu har det och hvilka för-
färliga plågor han lider! Då skulle ni allt gråta och jämra
er! ... Men det är nog bäst, att ni ingenting veta. Blott
det, att er far har fallit som en tapper soldat i striden för
kung och fosterland — er lämnar jag för att slå ihjäl denne
okände främling, som aldrig i mitt lif gjort mig det minsta
ondt, och sedan själf dö.
... Förunderligt — men *det var ju så sant! tian ville
döda kungen; han mättade åt honom; och därför måste
han själf dö. Ja, det var rätt, alldeles rätt, brummade
kaptenen med bister min.
. . . Men hvem kan han vara? Han har väl som jag
gått med sina kamrater och blifvit kommenderad att slåss.
Eller också slagits för sitt nöjes skull, i hopp om byte
eller något sådant där . . . Kanske han också har hustru och
barn? Kanske sitter långt borta på tröskeln till en torftig
hydda en kvinna, med oroliga ögon blickande mot norden
och väntar och väntar, att hennes make skall någon gång
komma hem? Och så kommer han aldrig. Nu ligger han
död där ; och kvinnan och barnen få tigga . . . Eller också
kanske han bara är en vanlig slagskämpe, en rofriddare,
som säljer sin själ och kropp för guld till den förste bäste
fältherre. Ja, så är det nog. Väl att jag sköt honom, in-
nan han huggit till kungen!
.. . Åh, livad törsten pinar mig! Hungern går kanske
öfver. Men törsten. Att ingen människa kan komma hit!
Och att jag icke har en droppe vin i min fältflaska. Det
drack jag förstås ut, när jag stod i dammet och krutröken
och väntade på att få börja . . . Om jag bara hade vatten ..
vatten, som jag förr föraktat! Ah, jag skulle kunna dricka,
dricka både morgon, middag och kväll, dricka ur åmarl
... Jag, kapten Lars, dricka vatten I
Trots sina svåra smärtor kunde kaptenen icke åter-
hålla ett svagt leende.
Men strax förvreds hans ansikte och han suckade tungt.
. . . Och så denna förbannade sol, som bränner som
om man vore i helvetet! Här måste jag ligga och pinas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
