Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467 —
Och ingen vart kan jag komma. Kan icke röra mig ens.
Och liket börjarredan att lukta.Jag känner det. Vinden
blåser mig rakt i ansiktet. Men ingen svalka. Endast en
gräslig stank.
Kapten Lars vände bort hufvudet.
Som han nu låg utsträckt på marken, kunde hans öga
endast fånga den djupblå himmelen med det glödande
klotet, en bit löfverk från buskarne och här och där en
arm, ett ben från någon stupad. En smula gräs, en myra
som släpade påett strå, en handfull sand, det var hela
hans horisont. Han hörde några får bräka i närheten, men
han kunde icke se dem. Bromsarne surrade, myggorna
dansade och stucko honom i ansiktet, men han kunde icke
jaga bort dem.
Solen steg allt högre på himmelen. Eftersommarens
värme blef tryckande och kapten Lars’ törstande strupe led
alla helvetets kval.
— Vatten! Vatten! stönade han. Ah, jag gåfve år af
mitt lif blott för ett glas vatten. Jag kan icke uthärda
längre. Och så här kanske jag får ligga i flera dagar och
nätter, innan döden kommer. Jag tror att jag hällre skju-
ter mig genast.
Han sökte draga fram den ena pistolen, i hvilken han
visste, att han hade ett skott kvar. Efter mycket besvär
lyckades det honom. Men knappast hade han fått syn på
kolfven och pipan, förrän han matt kastade den ifrån sig.
— Nej! Jag får ej! Jag måste härda ut. Kanske det
ännu finns möjlighet till hjälp. Och kanske jag ännu en
gång i lifvet kan få återse min gård och mina barn och
min gumma.
Och den tappre kaptenen suckade, medan tårar sakta
runno ned för hans runda kinder.
Till slut blef törsten kapten Lars öfvermäktig.
— Jag måste ha vatten. . . vatten 1 vrålade han.
Hufvudet värkte som om det blifvit doppadt i sjudande
olja; gommen var torr som torraste läder; hans tomma
mage sammandrog sig häftigt med en brännande sveda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
