Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 —
Och kapten Lars snyftar så som han icke gjort, se-
dan han var liten pilt.
Då han åter höjer hufvudet, märker han att han stött
omkull den öppnade tennflaskan och att vinet runnit
ut; vinet, hans blod, hans lif, det enda som kunnat för-
dröja hans död. När han åter får fatt i flaskan, finnes
endast några droppar kvar . .. jorden har slukat det öfriga.
Då greps han af fasa. Tanken stod stilla i hans huf-
vud. Han sjönk åter ned på marken och blef liggande
med slutna ögon.
Solen bränner på himmelen. Hans hufvud värker,
hans krossade ben svider som eld. Men ännu mer pinas
han af de kval, som ett sviket hopp ingåfvo honom. En
utsikt till räddning, som varit honom så nära, att han nästan
kunnat taga därpå med händerna.
— Ack, hvarför ropade jag icke! Hvarför ropade jag
icke! suckade han. Hvarför tänkte jag icke strax, att det
var svenskar, som redo förbi! Det måste ju varit svenskar!
Jag sjufaldige dåre! Det kunde ju icke varit andra än
kamrater. Fienden har ju flytt, och vi ha segrat. Hvar-
för skulle jag tänka, att det kunde varit maradörer eller
kroater, i stället för att genast ropa? Då hade de hört
mig. Då hade de hjälpt mig. Gifvit mig vin och mat;
förbundit mina sår, lagt mig på en bår och fört mig med
sig. Förbannelse öfver min dårskap!
Och kapten Lars sliter håret af sig och gråter.
. . . Och förresten. Om det också varit marodörer eller
kroater! De skulle pinat mig en timma, två timmar kanske
tre. Men nu får jag ligga här och pinas länge, länge, utan
vin, utan mat, utan något skydd mot denna förfärliga
brännande sol. .. Ack, mina älskade barn, om ni visste
hvad er far lider! Och du, min kära hustru, som alltid
varit så öm och god mot mig! Du skulle förbanna den
dag, jag föddes, förbanna Gud och hela världen, om du
såge mig nu och icke kunde hjälpa mig ... Farväl! min
älskade hustru! Farväl, mina snälla barn, du min Anna-Lisa,
min vackra, ståtliga flicka och du lustige lille-Lars. Mitt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
