Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 473 —
krymper samman, då jag tänker på er .. . Och, hvad smär-
torna äro förfärligal Jag uthärdar ej längre.
Hela eftermiddagen låg kapten Lars liksom i dvala,
suckande, stönande. Men då solen gått ned, och det blef
kyligare i luften somnade han in. —
Och det blef åter morgon. Från skylös himmel bränner
det strålande klotet. Vinden är densamma. Liklukten slår
honom i ansiktet och plågar honom, så att han skulle fått
uppkastningar, om han haft någonting att kasta upp.
Och pinan började åter.
Han fick tag i tennflaskan, som låg bredvid honom,
och drack girigt ur de sista dropparna. Så kraflade han
sig under förfärliga smärtor något åt sidan för att söka
komma från den olidliga stanken. Och efter ett par tim-
mars strängt arbete lyckades han nå en buske, som gaf
litet skugga och där han var någorlunda fri från liklukten.
Och där låg han.
Han höll just på att somna in, då han tyckte sig höra
ett prassel i buskarne. Han lyfte på hufvudet och lyssnade . .
Åter hördes prasslet. Och ur snåren såg han en lång, ma-
ger soldat släpa sig fram. Ansiktet var blekt som hvitaste
lärft, ögonen ytterligt matta. Mannen hostade oupphörligt
och höll sig för bröstet.
— Benrangel! ropade kapten Lars med svag stämma.
Det var verkligen Bemänglet, eller rättare en skugga
af Bemänglet, som kom vacklande.
— Benrangel! ropade kapten Lars så högt han för-
mådde. Och det var icke mycket.
Men nu hörde Benranglet.
— Hvem ropar? frågade han och styrde stegen åt det
håll, där han hörde ljudet.
— Nej, hvad fanen nu! Vid min eländiga, skrangliga
kugga till kropp tror jag icke att det är du, kapten Lars.
Det var själfva Belzebub, hvad du ser medtagen ut ! yttrade
Benranglet med en svag nyans af forna klämmen, då han
fick syn på sin vän.
— Jag är så också, svarade kapten Lars matt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
