Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477 —
som snart skola dö tillsammans ... Jag sade att jag flydde . .
flydde efter förstår du... eller rättare sagdt: flög efter dem
för att hugga och fånga så många som möjligt.
— Nå, det var ju en annan sak.
— Bemänglet flyr aldrig, vet du väl.... Nå, jag
sprängde efter dem. Skingras skulle de, som en skock får
på vägen. Huggas ned, så att de riktigt komme under-
fund med, hur svenskt stål känns i nacksenan .. . Och sprungo
gjorde de, tjutande, vrålande, svärjande, bedjande. Vapnen
kastades bort. Harnesk och de tunga hjälmarne, som voro
till hinders, slängdes. Och så skenade de i väg för att rädda
sin usla lifhank.
. .. Men vi satte efter dem. Kittlade dem i ryggtaflan
med pampspetsarne.
— Spring, snälla gossar! Spring! Spring; spring! Det
är så nyttigt för hälsan! ropade vi.
— Uffl Uff!. . Jesus! Maria ! skreko de och kilade undan.
... Många orkade inte mycket. De, som vi, hade ju
kämpat hela dagen. De kastade sig ned och låtsades vara
döda. Men dem redo vi öfver. Hästarne trampade på dem, så
att blodet skvatt om dem, och ryggrad och benknotor bräcktes.
— Fy tusan! mumlade kapten Lars.
— Htu ... Det är så sant. Ja, det gör icke godt, när
benpipan bräckes, stackars vän.
— Nej, det skall satanas veta.
— Ja, icke heller när skulderbladet krossas .. . Men . . .
A la bonheur! som fransosen säger. Smörj fingo de, och
skingrade blefvo de.
... Då — just när jag huggit ned en skock och ser
mig om efter annat byte, får jag syn på en ensam ryttare
på en grå häst.
— Det är en kejserlig officer, tänker jag. Du skall
icke undkomma Benranglets pamp.
— Ryttarn var lång och mycket mager, nästan lika
mycket som jag. Han bar en underlig grön dräkt och var
tydligen sårad eller kanske endast trött och nedslagen. Han
red tämligen sakta och såg sig om gång på gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
