- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
478

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478
Då jag hunnit upp honom, ser jag plötsligt, att det är
kejserliga arméns öfverbefälhafvare, general Tilly.
— Jaså, är det du min gubbe, tänker jag. Du skulle
just vare ett präktigt byte att öfverlämna till kungen.
Och jag spränger fram till honom och hugger honom
i värjgehänget.
— Gif dig, min gubbe! säger jag. Här tjänar det in-
genting till att streta emot.
Men tror du gubbstuten gaf sig?... Han mumlade
någonting — jag tror det var på latin — så klämde han
sporrarne i hästen och skulle rida ifrån mig.
Men jag släppte honom ej! Såra eller skjuta honom
ville jag ej! Jag tyckte det skulle vara bäst att föra honom
så helskinnad som möjligt till kungen.
Men tror du gubben hade vett att stanna? Potz tau-
send! Nej!... Då blef jag ilsken, och gaf honom med pistol-
kolfven slag på slag öfver hufvud, skuldror och armar.
Han bara högg med sporrarne i hästbuken och ville
rida undan.
Ju hårdare smällde jag på honom, och snart såg jag,
att gubben höll på att förlora sansningen.
— Nu har jag dig snart. Du ska bli en fin fågel att
skänka kungen, tänkte jag och gladdes i min svarta själ.
Då .. . kan du tänka dig en sådan satans otur . . . kom-
mer det en bof — vete fanen hvad det var för en — och
ger mig ett skott genom ryggen.
Pangl small det. Och samtidigt kände jag en stickande
smärta i bröstet. Men icke så farligt till att börja med.
Det var endast som om man gifvit mig en hård stöt i
ryggen.
Men vänstra armen domnade bort.
— Det var själfva Belzebub! Skall icke Benranglet
kunna hålla sig upprätt, tänkte jag och grep tag i värj-
gehänget med högra handen.
Men äfven den domnade bort. Och ingen kraft hade
jag häller i benen. Så började ett infernaliskt susande och
brusande i mina öron, och sen skymde det för mina ögon.
v

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free