Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. »Vatten! Vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Det bief svart natt med ens, och jag ramlade af hästen
om en annan hösäck.
— Och Tilly, frågade kapten Lars.
— Han undkom naturligtvis, den skurkeu.
. . . Den här fatala händelsen skedde temligen långt söderut
från den här skogen ... Ja, där låg jag och kunde icke
annat. Hela natten var jag medvetslös, men på morgonen
vaknade jag upp och kände mig rent af skandalöst törstig.
Nog har jag varit törstig många gånger och tömt mina
modiga bägare, men aldrig som den morgonen. Jag tyckte
att jag till och med skulle ha kunnat dricka vatten .. . dricka
ur hela den gula Elbe-floden i ett drag.
— Jo, jol mumlade kapten Lars och bet i tungspetsen.
. .. Men så erinrade jag mig, att jag hade min fältflaska
half med härligt spanskt vin .. . Åh, du store Sankt Bier-
baccius, min skyddspatron, hvilken glädje I Jag tog af locket
och drack några klunkar. Icke mera. Ty Benranglet, ser
du, är en förtänksam man, som vet, hvad som kan komma.
Under drabbningen frestade mig nog flaskan och jag ville
dricka ur alltsamman. Men, tänkte jag, bättre att sukta
litet nu och suga på en trärot, än att ingenting ha sedan
arbetet är slut.
— Jag skulle önskat, att jag tänkt detsamma, suckade
kapten Lars.
— Jaså, du drack ur din med detsamma. Ja, du är
då en fylltratt, Korf;
— Fylltratt kan du vara själf.
—■ Tyst, kapten! Inga hårda ord. Situationen synes
mig icke riktigt lämplig för slagsmål.
.... Nå, där låg jag och sög på min flasua. Ingen
människa i närheten, hvarken lefvande eller död. Jag hade
under förföljandet kommit temligen långt bort. .. Hela da-
gen låg jag på min rygg. Alltför svag för att kunna röra
mig. Men vinet uppehöll lifvet, och sedan jag sofvit en
natt till, kände jag mig så pass stark, att jag kunde krafla
mig i väg. Jag gick som om jag aldrig i mitt lif varit
nykter. Vacklade till höger och vänster, slog korsben
I»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
