Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. »Smäll på de spanska hundarne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga in ett helt slott med endast sju man! Det hade just
varit någonting i min stil. Och så denna strid i mörkret,
då man hugger till och icke fanen vet, hvar det träffar.
Donnerwetter! Jag måste taga skadan igen, ropade Benrang-
let och skakade sin väldiga pamp.
— Och hvilket byte sedan, som togs! Guld, silfver och
dukater, så att jag tror, hvarje soldat fick sin stormhatt
full, återtog Hjelm.
— Jo, jo! Det kunde just en fattig riddare som jag
behöfva, mumlade Benranglet.
—■ Plundringen var ohejdad, fortsatte Hjelm. Men
sedan den hållit på något mer än en timmas tid, kom kun-
gen och då var det slut. Han tyckte visst att vi fått nog.
Och det hade vi då sannerligen också fått! Och så var han
kanske rädd, att åtskilliga af slottets värdefulla skatter skulle
förstöras under våra gossars hårda näfvar.
Det hade nu blifvit full dager. Borggården var full
af döda, bland dem en mängd muDkar. Men jag minns, att
jag tyckte att många af dem hade en så ovanligt frisk
ansiktsfärg. Jag sparkade till åtskilliga af dem; men att
väcka lif i dessa fettklunsar fanns ingen möjlighet. Och
så lät jag dem ligga. Men kungen, han kunde han. Han
hade tydligen gjort samma iakttagelse som jag och anade
satans arga list. Ty rätt som det var drog ett skälmaktigt
leende öfver hans ansikte och han ropade:
— Stån upp ifrån de döda! Eder skall intet ondt ve-
derfaras.
Och . .. hast du mir gesehen. Ett fullkomligt under-
verk skedde. På ögonblicket sprungo ett tjugutal lik upp
från marken och bugade sig för kungen.
— Ha, ha, ha! drog Benranglet till med ett skallande
skratt. Ja, Gustaf Adolf, det är en ståtlig kung och stor
fältherre. Men att han som en annan gud äfven kunde
uppväcka döda, det hade jag då aldrig trott.
— Nej inte jag häller, svarade Hjelm.
Benranglets drag mörknade plötsligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
