Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534 —
serligen något; men stod där lugn och fast. Och från
källarsalens alla hörn kommo studenter och officerare ru-
sande, bland de senare en lång, mager äldre officer, följd
af en yngre. Det var Benranglet och Hjelm.
Bakom den rödbrusige kapteneus rygg tryckte den unge
fänriken flickan till sitt bröst och kysste henne lidelsefullt.
Då Niklas skrifvare märkte detta, kunde han icke låta
bli att le. Kaptenen trodde att det gällde honom och
störtade på ung Niklas, i det han skrek:
— Den valpen har förolämpat mig, och sedan skrattat
u. ~ r C r ’. i
SVtV lflg II
Vf-
■ .
v*o $
’ m ’ ,rf:
ut mig. Jag vill se hans blod och hämnas min kränkta
ära.
Ett bord befann sig lyckligtvis emellan kaptenen och Nik-
las skrifvare. Elere studenter rusade fram och höllo kaptenen
tillbaka.
■—- Vill ni då slåss som en trossdräng? Här skall gå
ordentligt och riktigt till vid duellen.
— Det är rätt! brummade Benranglet och gaf kapte-
nen, som för öfrigt var en tysk, ehuru han tjänade i svenska
hären, ett bistert ögonkast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
