Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 544
ropade kamraten och drack hans skål. Och alla de andra
likaledes.
— Lefve ung Niklas skrifvare!
Lefve han! klingade det från gruppen.
Och ett dånande hurrarop följde.
Men Niklas vred sig på sin stol med döden i hjärtat.
— Fy fanen, om det här ville ta slut, tänkte han. Jag
tror, jag går hem och lägger mig, sedan jag först skrifvit
ett par bref. Ska jag stupa i morgon och gälda mitt lif
för ett ögonblicks nyck så .. . à la bonheur! Men ska det
ske, ska jag göra det som en hel karl... sans peur et sans
reproche.
Men kamraterna släppte honom ej. Och själf ville
han icke visa sig enträgen. Från alla håll haglade skålar
och goda råd. Rättrogna katoliker som de voro allihop
och Niklas skrifvare med, rådde somliga honom att doppa
värjspetsen i vigvattenskärlet, medan han mumlade en bön,
andra att han skulle passa på och lägga värjan på altaret
under mässan, andra åter att han skulle skaffa sig någon
af munkarne välsignad amulett. Och ehuru Niklas skrif-
vare icke var vidare vidskeplig af sig, önskade han dock
att det varit litet tidigare på dagen, så att han kunnat få
gå i mässan eller fått bikta sig.
— Men strunt i det, tänkte han sedan. Jag litar på
min goda värja och på mitt lugn. Och för öfrigt har jag
min stridsplan färdig. Kaptenen är korpulent och tyngd
af öl. Han andas tungt. Jag är ung och vig. Jag skall
lära den tjocke kaptenen att svänga på sig och röra på
benen. Så blir han andfådd, hetsig och arg, kanske också
en smula osäker på hand. Och det vore väl underligt om
jag icke skall få ett tillfälle att ge honom en minnesbeta,
så att han känner det.
Efter en stund bröt man upp. Klockan närmade sig
nu midnatt.
— Adjö Niklas! Sof godt, och sköt dig som en karl
i morgon! Vi äta frukost här efter duellen, ropade kam-
raterna till honom i det man skildes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
