- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
545

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

545 -
— Godnatt, god vänner! Det blir utmärkt. Och sofva
skall jag som en stock, skrek Niklas skrifvare tillbaka.
Tills du kommer och väcker mig, vände han sig till Wolf.
— Ja, vi komma båda två upp till dig vid sjutiden,
svarade denne och Franz. -
— Det blir bra. Adjö nu!
Uppkommen på sitt rum tände Niklas skrifvare sin
pipa.
— Dum historia, den här, mumlade han, i det han,
inhöljd i rökmoln promenerade fram och tillbaka på golfvet.
På skrifbordet låg hans sista manuskript med fjäder-
pennan kastad bredvid. På bokhyllan stodo böckerna ord-
nade i långa rader och tjockt i hans lådor trängdes otryckta
dikter och skisser.
— Jag har ju min diktning; hvad fanen skall jag för
en obekant glädjeflickas skull slåss med en halffull kapten.
Men saken har skett och kan nu icke ändras. Och jag
får väl göra så godt jag kan.
Han drog värjan, som han kastat på sängen, ur ski-
dan, satte den mot golfplankorna och böjde på den.
— Godt stål, mumlade han. — Men den är väl kort.
Skulle önska jag hade en längre. Kaptenen har ju en hej-
dundrande pamp.
Så vägde han klingan i handen, krökte knäna och bör-
jade göra en mängd utfall och stötar mot väggen.
Efter en stund höll han upp och torkade några få
svettdroppar, som af ansträngningen sipprat fram, ur pannan.
— Ku kanske jag sofver bättre. Det skulle vara en
skön sak. Det är det viktigaste af allt samman.
Han kom i håg brefvet, som han tänkte skrifva.
På ett litet papper raspade han i hop några rader till
sin bror, som studerade i Worms. Någon annan hade han
icke att skrifva till.
Då han satt namnet under episteln, lutade han huf
vudet i handen. Han kände sig vek om hjärtat.
— Kanske jag dock icke öfverlefver morgondagen. Det
Gala Briga «ens hjältar. 37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free