- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
548

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 548 —
Just som. de skulle gå ut för att hinna äta en frukost-
bit och dricka ett glas vio, utbrast Wolf.
— Men för fanen, dolken då! Det är ju öfverenskom-
met både värja och dolk, minns du väl. Och du har ju eu
präktig sådan.
— Ja, visst! mumlade Niklas och tog ned sin dolk
från väggen, där den hängde öfver sängen. Det var ett ut-
sökt tint vapen, en gammal familjeklenod, hvilken han,
trots sin ofta iråkade fattigdom, dock icke velat afhända sig.
Hvad som mest karaktäriserade dolken, var dess ovan-
ligt breda parerplåt. Denna var genomborrad af en mängd
små hål för att motståndarens värjspets vid angreppet möj-
ligtvis skulle fastna i dem.
Niklas skrifvare smekte den uddhvassa klingan och sy-
nade den noga.
— Den här blir bra, sade han, i det han stack den på sig.
Wolf hade just öppnat dörren, då Niklas fick syn på
en rostig plåtskifva, hvilken fordom tillhört en dolk, men
som nu låg på skrifbordets manuskript, använd till pappers-
press.
Han erinrade sig dunkelt kamraternas prat under går-
dagens afton om knep och försiktighet.
— A la bonheur! tänkte han. Skadar i alla händelser
ej. Kapitain von Teuffelstein lär föröfrigt ha till speciali-
tet att måtta åt hjärtat.
Och han tog den rostiga parerplåtskifvan och fäste
den med en rem på bröstet midt för hjärtat.
— Hvad gör du? frågade Wolf, som ännu höll i dörr-
klingan och vände ryggen till.
— Ingenting, svarade Niklas. Han skämdes för att
omtala sitt försiktighetsmått.
Men Franz hade sett hans manöver.
— Det hjälper dig nog föga. Du blir väl sannolikt
ihjälstucken ändå, tänkte han bedröfvad, medan de gingo
ut genom dörren.
På gatan rådde halfmörker. Klockan var icke mer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free