- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
547

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 547 —
vindens sus och böljornas sorl. Den eua scenen skönare
än den andra drog genom hans hjärna. Han drömde och
var lycklig.
Men plötsligt vaknade han upp.
Det ljusa leendet från drömlandets syner låg ännu
öfver hans läppar. Men knappt hade han fullt vaknat»
förrän det stelnade och blef hårdt.
Han satte sig upp i bädden.
— Nej, det här duger icke, mumlade han och steg
upp.
Han drack ett par glas vatten och stoppade pipan med
sin starkaste tobak. Så lade han sig igen och rökte. Det
ena rökmolnet tjockare och hvitare än det andra bolmade ut
ur hans mun.
Efter en stund kände han hjärnan domna. Och fram
emot morgonen somnade han och sof ett par timmar.
Han vaknade vid att någon knackade på dörren. Det
var hans kamrater Wolf och Franz som trädde in.
Genast steg han upp och klädde sig. I ett nu hade
han blifvit klarvaken, men han käude hur det ryckte i
nerverna. Han tyckte, att det endast gjorde honom säk-
rare.
Wolf hade med sig en lång värja, som han lade på
skrifbordet öfver manuskripten. Niklas skrifvare grep den.
— Se här en värja från Luno i Toledo, som jag tror
du skall finna bra. Den är lång och präktig. Känn efter
hvad du tycker om tyngden på den, sade Wolf.
Niklas skrifvare vägde värjan i handen, böjde på den
och synade den noga.
— Den här var ypperlig, utbrast han. Jag hade just
önskat mig en sådan. Min är väl kort. Nu tror jag, att
jag skall kunna hålla kaptenen och hans långa pamp stån-
gen.
—Det hoppas jag också.
Niklas skrifvare klädde sig med litet mera omsorg än
vanligt. Annars brydde han sig föga om sin klädsel. Men
i dag skulle han ju slåss. Och då måste man vara fin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free