Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad var det för ett bref? Ett kärleksbref? hviskade
Zuleima.
Då kom han i håg henne.
— Gå nu oeh lägg dig, liten. Jag skall skrifva en
stund.
Och ung Niklas skrifvare satte sig att skrifva, medan
skön Zuleima löste upp sin tröja och korsett.
Fjäderpennan löpte några rader öfver papperet. Så
stannade den.
Danstakten, stampandet, skrålet, sången, musiken ljödo
ännu dånande i Niklas öron. Han såg lyktornas skimmer;
han kände luften af tobak och dam, han hörde
kamraternas hurrarop och skrattsalfvor.
— Nej, det går icke att skrifva i kväll, mumlade han
och kastade pennan på manuskriptet, så att där blef en stor
bläckplump.
Han spände från sig värjan och lade den jämte dolken
inom räckhåll vid sängen, i hvilken skön Zuleima redan
dykt ned. Hatten slängde han i en vrå, stöflarna i en
annan. Kläderna kastade han huller om buller på en stol.
Så gick han fram till dörren, reglade den, släckte ljuset,
och kröp till kojs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
