Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela natten. Men kom nu med mig! Balen har visst redan
börjat, tror jag.
Och Stjernstråhle tog sin vän under armen och drog-
honom med sig.
— Jag kan ju alltid se pä galenskapen en stund, tänkte
han, i det han motvilligt följde med.
Utanför rådhuset vid Königstrasse var gatan svart af
folk. Alla de stora spetsbågade fönstren voro klart upp-
lysta, och från dem kastades ett bländande ljussken ut i den
mörka vinterkvällen. Och rundt kring burspråkets galler-
verk voro fästa facklor, som gåfvo en ännu mera festlig
glans åt det hela.
Skaror af mänskor, de flesta, i synnerhet kvinnorna,
maskerade och höljda i vida kappor strömmade uppför sten-
trappan till ingången. Och på båda sidor om denna bildade
en mängd halfvuxna pojkar och flickor, kärringar, gubbar,
fattiga handtverkare med sin hustrur en tät häck, från hvil-
ken anmärkningar, glåpord och skämt haglade öfver de
ankommande gästerna.
På något afstånd därifrån stod en grupp af tre per-
soner och betraktade likgiltigt dels de maskerade dels den
skrålande mängden. Det var Benranglet samt Clärchen och
kapten Lars, som nu ändtligen sluppit från sitt plågoläger i
hyn Göbschelwitz och nu åter slutit sig till svenska hären.
Kaptenen var litet stel i ena benet. Det var den enda
olägenhet, han haft af sina svåra sår. Dessutom hade han
magrat alldeles betydligt, men det kunde väl knappast
kallas någon olägenhet. Dock sökte kapten Lars genom
inmundigandet af en kolossal mängd öl jämte korf och
skinka och höns- och harstek och andra härliga saker sna-
rast möjligt återgå till sina vanliga proportioner.
—- Ty, sade han, komme jag hem i det här tillståndet
och såge ut som ett af Josefs sju utsvultna uöt, skulle
hvarken min snälla gumma eller Anna-Lisa eller lille-Lars
känna igen mig.
Och därför hade kapten Lars icke ro att längre stå och
stirra på gyckelfigurer i den kalla vinterkvällen utan smet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
